Påsk- och valborgsbilder
FunderingarPosted by Karin Klevenstål 02 May, 2014 17:28


















- Comments(2)//funderingar.klevenstal.se/#post768
Med 1000 planerade projekt och utlovat solsken blev jag minst sagt stressad när jag i onsdagskväll plötsligt fick ont i halsen, var toktrött och hade ont i varenda led i hela kroppen. Jag kunde helt enkelt inte röra mig. Blotta tanken på att behöva spendera hela påskhelgen i sängen fick mig bryta ihop fullständigt.
Jag bäddade ner mig i soffan och steg i princip inte upp förrän ett och ett halvt dygn senare. Det gjorde susen som tur var. Sedan dess har vi legat i som bara den. (Bildbevis kommer). Trots tidiga fröinköp ligger jag däremot extremt efter med all sådd. I morgon hoppas jag att det går framåt på den fronten också.
Som många andra har jag följt Ryttareliten och faktiskt blivit lite inspirerad ... på min nivå alltså. Idag blev alla hästarna borstade (det ligger päls som räcker till en mindre ponny ute i hagarna). Bara en sådan sak.
Nu är serien slut men en bild har stannat kvar på näthinnan. Tänkte att jag måste leta upp den sekvensen och dela med mig.
Vet inte om ni kommer ihåg, men bilden är alltså tagen när dressyrekipaget försöker att ta sig in på tävlingsbanan. Alla måste flytta på sig när de känsliga racerhästarna ska ta sig fram genom gången. Nu kan man inte se det riktigt men i mitt huvud ser han förvånad ut, mannen som står där i all villervalla med en lydig och snäll nordsvensk.
Jag har sagt det innan och jag säger det igen - vad tusan ska den genomsnittliga ryttaren med sådana hästar till!? De där supertävlingshästarna passar ju bara till en otroligt liten klick människor. Ändå verkar all avel gå ut på att ta fram dem, och överskottet hamnar hos helt vanliga människor som säkert hade haft mycket större glädje av en snäll och frisk häst utan jetmotor i rumpan.
Här ligger man i soffan, slapp och medelålders, tittar på Let's Dance och drömmer om den här känslan.
Tidigare i veckan inbillade jag mig faktiskt att jag skulle börja med CrossFit, men jag har inte ens orkat titta på instruktionsfilmerna som hör till övningarna. Danskurs är helt uteslutet. När skulle man hinna med det? Nej, det måste vara något man kan göra på hemmaplan, när Elin sover. Jag kanske ska börja vända ett tunnland hage för hand, med grävspaden.
I går satte Elin och jag potatis. Det blev Amandine.
"Amandine är en potatissort framtagen i Bretagne i Frankrike under tidigt 1990-tal, numera odlad även i Sverige. Amandine är resistent mot potatiskräfta och nematoder men kan vara något känsligare för andra svamp- och virussjukdomar. Potatissorten är fast i köttet och jämförelsevis stärkelsefattig."
Eftersom vi är inbitna LCHF:are är vi inte några storkonsumenter av potatis, men till midsommar och så kan man ju unna sig några som godis. Det är tanken i alla fall. Vi får se om de klarar sig.
Utöver det räfsade vi upp pinnar på 3-4000 kvadratmeter. De där som for ner vid stormarna om ni minns. Jätteskönt att få det gjort innan gräset börjar växa på allvar, för då är det banne mig jobbigt att räfsa.
Nu har vi ungefär lika mycket kvar, men det spar vi till nästa helg.
Det var nästan så att jag grät faktiskt. Som att vara skeppsbruten på en öde ö och plötsligt hitta andra människor. En rymdvarelse som hittar andra rymdvarelser.
Om permakultur:
"Det är alltså inte bara ett odlingssätt utan ett sätt att leva och ett sätt att planera hela sin tillvaro. Från valet av hus, planeringen inne i huset, placeringen av alla utrymmen runt huset, planeringen av odlingarna. Det som måste ses till varje dag nära huset och längst bort, det som bara behöver skötas om några få gånger. Men också valet och planeringen av sitt umgänge och sociala liv."
Om amning och barnuppfostran:
"Precis så fungerar också naturen och de afrikanska kvinnorna t.ex. har varken klockor eller broschyrer som styr dem, utan de följer sina barn i lugn tillförsikt."
Om dagens livsstil:
"I dagens ”marknadsanpassade” samhälle har hemmets betydelse som en plats för produktion och kreativitet minskat. Hemmet är framför allt en plats för konsumtion, ett ställe där vi skall odla en prylfixerad livsstil. Den andra huvuduppgiften för hemmet är att förse marknaden med arbetskraft.
En av poängerna med permakultur är att stärka hemmet, så att vi kan klara av fler saker själva och producera mer av det vi behöver. Både ett uthålligt kretsloppssamhälle och en hög livskvalitet kräver att vi engagerar oss och tar ansvar för vårt närområde."
Kloka ord:
"När väl våra grundläggande materiella behov är tillfredsställda, handlar vår eventuella lycka mer om sociala och icke-materiella behov."
Det finns många underbara bilder i boken men jag ska inte knycka dem också. Ni får titta själva.
Jag hänger med dem i tanken. Får se om jag kan hänga med dem i handling också.
Elin och jag angrep hasselhäcken.
Vi sågade ner en hel del ...
... men det mesta återstår att göra.
Vi var frusna och lite trötta av allt sågande så vi svidade om och åkte på playdate i stället.
Jag skulle ju kunna köpa mig en bok, googla lite och bara sätta igång helt enkelt. Men det har ju inte blivit av hittills, så jag anmälde mig till ett par kurser för att få tummarna loss.
"Har du ett intresse för stengärden och vill lära dig hur du kan laga dem? Då är du välkommen på kurs i Regionmuseets regi."
"Under denna heldagskurs får du lära dig grunderna i fönsterrenovering. Kursen fokuserar främst på fönster i uthus."
"Hur blandas kalkbruk? Hur putsar jag på ett traditionellt sätt? Vad innehåller kalkfärg? Lär dig mer om det praktiska handlaget med traditionellt kalkbruk."
Det ska bli mycket spännande alltsammans! Jag kan faktiskt inte ens komma ihåg när jag senast åkte iväg och gjorde något bara för att jag ville det.
Här kan du gå in och prenumerera på utbudet.
Det har varit en minst sagt intensiv höst. Idag inleder jag mitt efterlängtade jullov och jag kan säga att det behövs med lite ledighet. Ska försöka att samla både tankar och kraft, ta det lugnt och njuta av att Elin har blivit så stor att hon förstår det här med jul nu.
Vi har varit hos frissan och blivit julfina i håret.Klätt granen.
Det har shoppats julklappar på nätet som ligger och väntar på att bli inslagna, men det har jag några dagar till på mig att göra. Det är nog inte lönt att lägga dem under granen förrän just på julafton. Det här med tålamod är inte en ett-två-ochetthalvt-årings (som Elin själv säger) starka sida.
Idag tänker jag mest på min älskade Nicke eftersom det är hans födelsedag.Lilla hjärtat mitt! Nu är det snart ett år sedan du lämnade oss. Jag tänker på dig varje dag, jag hör dig och om jag sluter ögonen så kan jag riktigt känna hur jag får en lite stickig puss mitt på munnen sådär som bara du kunde göra. Jag saknar dig, min älskade livskamrat.