Funderingar

Funderingar

Headshaking syndrome

Häst & hundPosted by Karin Klevenstål 05 May, 2014 00:04

Om ni känner någon vars häst har detta bekymmer, be dem att prova SeloE.

Min erfarenhet är att headshaking debuterar i 5-årsåldern och att det triggas av skarp sol på nosen. Det är ärftligt, för Tullan fick också det. Man kan sy en svart tyglapp och fästa den på grimman, det funkar. Men det är ju enklare att bli av med problemet helt och hållet så klart.

Av olika anledningar har jag gett Jullan SeloE i några månader nu. När den skarpa vårsolen kom började Tullan fnysa och ha sig, men inte Jullan. För första gången på nästan 20 år kunde hon gå ute i vårsolen mitt på dagen utan att få bekymmer och den enda skillnaden jag kunde hitta var selenet.

Naturligtvis satte jag Tullan på samma kur omgående och nu kan hon också stå i solen utan att fnysa helt okontrollerat hela dagen. Problemen är inte helt försvunna, men det kanske tar lite längre tid än några veckor. En dramatiskt skillnad blev det i alla fall bara på denna korta tiden.



  • Comments(3)//funderingar.klevenstal.se/#post769

VM i mugg

Häst & hundPosted by Karin Klevenstål 22 Jan, 2014 02:15

Min stackars lilla Tulla drabbades av mugg i slutet av september förra året. Inte så lite heller. Jag var tvungen att behandla hennes bakben minst en gång per dag efter alla konstens regler. Det tog på krafterna kan jag säga och det kändes minst sagt hopplöst eftersom det hela tiden dök upp nya sår och skorpor hur jag än bar mig åt.

I ren desperation testade jag till slut ett tips jag hittade på nätet (tack gode gud för Internet) och tänka sig - det fungerade!

50% Atamon, 50% vatten och en sprayflaska, det var allt som behövdes. Snabbt, lätt, biverkningsfritt och jag slipper att använda dubbla skyddshandskar när jag gör det.

Det är inte någon quick-fix och jag måste fortfarande spraya hennes ben åtminstone varannan dag eftersom jag inte har kommit åt orsaken till hennes problem ännu, men livet har blivit väldigt mycket enklare och hon slipper sår och smärta. Nu är det bara lite ruvor kvar och det dyker inte upp några nya angrepp.

Man blir så lycklig!

  • Comments(0)//funderingar.klevenstal.se/#post756

Fel igen!

Häst & hundPosted by Karin Klevenstål 12 Apr, 2013 08:55

"Under vintern är kolhydratinnehållet i gräs vanligtvis högt. Tidigt på våren är
förutsättningarna för tillväxt gynnsamma, bland annat på grund av höjd temperatur, och kolhydrater finns tillgängliga vilket kan vara en förklaring till att skördarna kan bli stora under denna del av året. Vid plantans kraftiga tillväxt används den största delen av kolhydratreserverna. Denna sänkning av kolhydratinnehållet sker i samband med stamsträckning och axbildning.

Efter den maximala tillväxten tidigt på säsongen sker en nedgång i tillväxten med ett minimum vid midsommar. ”Midsommardepressionen” antas höra samman med den reproduktiva fasen hos plantan som vanligtvis inträffar i början av tillväxtdepressionen. En annan teori är att nattemperaturen är hög och inte gör det möjligt för plantan att bygga upp en ny kolhydratreserv. ”Midsommar-depressionen” kan inte undvikas även om gräsplantan får tillräckligt med vatten.

Kolhydratinnehållet i plantan stiger gradvis under augusti och september. När temperaturen sjunker fort sker samtidigt en kraftig ökning hos kolhydratinnehållet i stubben och mer rötter bildas."

Räck upp en hand alla ni som har släppt ut fånghästar på betet under hösten för att sedan stänga in dem till våren igen ...

Och det är inte lite skillnad på sockerinnehållet heller. Enligt en tabell jag hittade kan t.ex. Ängssvingel innehålla 220 g fruktan per kg torrsubstans i kyligt väder, för att sedan gå ner till 0 g när det blev lite varmare (10 grader eller mer).

Stackars Lilleman! Jag har inte gjort många rätt kan jag säga.

  • Comments(1)//funderingar.klevenstal.se/#post732

Gräskunskap

Häst & hundPosted by Karin Klevenstål 26 Mar, 2013 05:02

Det där med att ifrågasätta ... ständigt lika aktuellt! Med anledning av att våra snälla grannar har harvat upp en fullständigt omöjlig hage åt oss (var full med björnbär och annat jävlamög) blev jag tvungen att börja fundera över vad vi egentligen skulle så in den med. Om jag ska vara helt ärlig trodde jag inte att vi skulle ha någon som helst nytta av den biten mer - jag menar, hur skulle vi kunna återskapa den gamla fina vallen vi har i resten av våra hagar? I min värld var nämligen ny vall livsfarlig för Lilleman och de orörda hagarna det allra bästa.

Hur tänkte jag där? Inte alls förmodligen. Jag förlitade mig på vad någon sagt till mig, utan att ifrågasätta. I min jakt på sockerfattiga grässorter ramlade jag över den här texten och då ställdes allting på huvudet.

En försommarbild av Lilleman avslöjar vad han står och knaprar i sig. Mestadels maskrosor och annat ogräs. Med tanke på hur vanligt det är med fång och fångrelaterade sjukdomar är det förvånansvärt svårt att hitta information om näringsinnehåll i olika växter, gräsfröblandningar som passar fånghästar och annan information som jag behöver just nu. På en sida om överlevnad i naturen hittade jag dock information som hjälpte mig att förstå varför hagarna ser ut som om de hade angripits av vildsvin.

"Maskrosen har en fingertjock rot som är mycket rik på kolhydrater, 23% av färskvikten. Den är faktiskt en av de absolut kolhydratrikaste växterna i våra nordliga trakter. Bortsett från att maskrosen är lätt att hitta och en växt de flesta känner igen, har roten också den starka fördelen att ha ungefär samma näringsvärde hela året. Du behöver äta ca 20-30 maskros-rötter för att täcka minsta dagsbehovet av kolhydrater."

Detta kan kanske också förklara varför han har haft sådana problem under våren så fort det töat det minsta lilla. Jag surfade in på SLU och hittade en grupp agronomer och veterinärer som föreläser om fång och metabolt syndrom hos hästar. En agronom (samverkanslektor för hästfrågor) gick att maila till via hennes privata hemsida och hon svarade genast på mina frågor om grässorter med lågt innehåll av lättlösliga kolhydrater. Hon rekommenderade timotej, ängssvingel, rödsvingel och ängsgröe. På Skånefrös hemsida står det dock att timotej kan ha högt energiinnehåll, men inte exakt hur. Det räckte i alla fall för att jag skulle bli tveksam. Har mailat Skånefrö och frågat dem.

För övrigt skriver Ishestnews om ett föredrag som en av SLUs veterinärer hållit där. Där får man en mängd tips om sockerkontroll:

* Många ger fjolårshö för att få ner sockerhalten. Det är helt meningslöst, det sker ingen som helst förändring i sockerhalten.

* Däremot är sänks sockerhalten 54 procent i hösilage med ca 60 procent torrsubstans och hela 75 procent i ensilage med 40 procent torrsubstans.

* Om man istället väljer att blötlägga torrt hö försvinner 9-54 procent efter 16 timmars blötläggning och med 40-44 procent efter 12 timmar.

En av deras elever skriver däremot så här i sitt examensarbete:

* Lagringstiden hade ingen effekt på WSC-innehållet i ensilage och hösilage, medan hö lagrat i 6 månader hade lägre sockerinnehåll än efter 3 månaders lagring.

* Hö och ensilage hade det lägsta innehållet av WSC (efter 3 månaders lagring), jämfört med hösilage som innehöll högst WSC-halt.

* Blötläggning hade ingen effekt på WSC-halten i hö, men gav störst reduktion av WSC-innehållet i ensilage efter 24 timmars blötläggning.

Nu vet ju inte jag om denna elev fick underkänt eller ej, men man kan nog undersöka de här påståendena lite mer. Jag vet faktiskt inte vem av dem som bara hittar på ...

  • Comments(0)//funderingar.klevenstal.se/#post730

1 + 1 = Cushings

Häst & hundPosted by Karin Klevenstål 02 Mar, 2013 07:31

Jag har en ny teori angående Lillemans fång.

Egentligen började det med plufsiga och rinnande ögon. På sommaren. Jag köpte flugskydd som han omedelbart drog av sig igen och då gav jag upp och accepterade att han hade känsliga ögon. Men så började de rinna på vintern också. Då undrar man ju lite. Någon sa att det kunde ha med levern att göra, men jag hittade ingen sådan koppling på nätet.

Sedan fick han kraftig nacke som dessutom var alldeles hård. Hovslagaren varnade mig, han var för tjock och skulle snart få fång. Men jag tyckte inte att han var sådär väldigt fet och jag har hela tiden varit noga med att inte ge honom mycket kraftfoder, äpplen eller liknande. Dessutom går han ju här som sällskap och det är ju väldigt tråkigt att ha alla hästar i olika hagar utan sällskap av varandra. Jag skakade av mig varningarna.

Men så fick han fång i alla fall. Ingenting kan komma emellan Lilleman och mat, så vi fick bygga nya staket med plank och tre rader elband för att hålla honom på begränsat utrymme. Jag började ge honom preparat för att hålla tarmarna i trim och det hela fungerade utmärkt till att börja med. Han kunde fortfarande gå tillsammans med Tullan höst, vinter och vår och äta så mycket hö han ville.

Däremot så började han kissa mycket. Jag märkte att det blev ohyggligt blött i boxen (han står ju inne en del året runt för att inte få i sig för mycket gräs) och tankarna gick till diabetes. Eftersom han för övrigt var pigg och glad blev jag inte riktigt färdig att gå vidare med den tanken. Jag mockade på och plockade bort hans saltsten. Någonstans hade jag läst att hästar med fång inte skulle ha fri tillgång till salt. Han åt ju mycket salt när maten tog slut. Kanske drack han överdrivet mycket pga den höga saltkonsumtionen?

Nu verkar det dock som om han får fångkänningar av helt oförklarliga orsaker och dessutom svettas han mer än han vanligen brukar göra på vintern (han har tjock vinterpäls och våra vintrar brukar ju inte vara sådär väldigt kalla). Ungefär samtidigt som jag läste på Saras blogg att en av hennes hästar hade fått diagnosen Cushings syndrom började han falla ur och kännas gammal och trött. Då trillade polletten ner hos mig. Min bild av en häst med Cushings är att den är gammal och har lockig päls som den har svårt att fälla. Efter intensivt googlande har jag lärt mig att det inte behöver vara så, åtminstone inte inledningsvis.

Jag har läst allt jag har kommit över och dessutom hängt på EquineCushings · Equine Cushings and Insulin Resistance ett tag nu. Tågordningen har nog varit ungefär så här:

- Cushings syndrom, ger förhöjda kortisolnivåer som i sin tur ger problem med blodsockerkontrollen och orsakar ...

- EMS (den styva nacken). När blodsockerkontrollen blir sämre och sämre har hästen i princip diabetes typ 2 och det hela orsakar ...

- Fång

Inledningsvis kompletterade jag hans mag/tarmpreparat med djävulsklo (den flytande varianten). Denna kombination har han fått tidigare. Jag har stenkoll på hans fötter och han har aldrig fått så ont i dem att jag har behövt behandla på något annat sätt. Jag raspar ner trakterna och kortar tån varje vecka för att hålla en bra vinkel på hoven. Verkning enbart var 6-8:e vecka har aldrig varit något alternativ i hans fall eftersom fötterna är stenhårda och inte slits någonting i hagarna. Trakterna blir höga och trånga på nolltid och så var det även innan han fick fång.

Jag försöker att inte ändra för mycket på en gång, för att kunna se vad som fungerar eller ej. Han har fått MSM i ett par veckor nu. I teorin hjälper det till med både insulinproduktion och blodsockerkontroll. Hur det fungerar i verkligheten vet jag ju inte eftersom jag inte har testat hans blodsocker, men ögonen slutade i alla fall att rinna på bara ett par dagar. Lite extra magnesium har han fått i ett par dagar. Det verkar som om många hästar med Cushings visar sig ha brist på magnesium vid blodprov. Han känns lite piggare och gladare, till och med så pass att han tog en liten galopprunda i hagen i går.

I dag ska jag försöka smyga in lite mineraler och vitaminer i kosten igen, något jag slutade helt med eftersom det verkade som om han fick fångkänningar av det. Dessutom tänker jag toppa upp med extra zink eftersom det hämmar kortisolproduktionen. Om man tänker sig att han får i sig dagsbehovet om ca 150 mg av sitt hö och att en normal mineralgiva innehåller ungefär lika mycket till, finns det ändå ett ganska rejält utrymme kvar innan halterna blir direkt giftiga (kring 5000 mg).

Efter mycket möda hittade jag Hormonise och fick hjälp av goda vänner att beställa det från England. Jag tog en dunk NoBute också, premiumvarianten. Förhoppningsvis kommer det i nästa vecka, förhoppningsvis hjälper det till att tygla hormonerna och förhoppningsvis kan jag med denna cocktail slippa Prascend ett tag till. Jag ger det en månad eller två. Håll tummarna för oss!

  • Comments(0)//funderingar.klevenstal.se/#post728

Flyttat fokus

Häst & hundPosted by Karin Klevenstål 07 Feb, 2013 05:25

Något jag har lärt mig av mina 12 år med Nicke är att hissa den största varningsflaggan jag har när man börjar se ett djur i sina bästa år som gammalt. Nicke var nog inte mer än 6 när jag började kalla honom "gammelgubben". Det var ju inte åldern som gjorde att han rörde sig som en äldre hund, utan prostatan - den som veterinärerna missade när vi försökte ta reda på vad som var fel. Trots ett flertal besök hos olika veterinärer (vi hade inte hittat Per då) var det ingen som såg att han hade cystor och förstorad prostata, och då accepterade jag att han helt enkelt var gammal redan. Ett stort misstag!

Nu får jag samma känsla när jag tittar på Lilleman. Jag tror att jag har koll på vad som är fel, men man kan ju så klart inte vara helt säker. Tänker försöka mota Olle i grind på egen hand ett tag till, annars får jag väl fara iväg till klinik med honom.

Min hovslagare har tjatat på mig i många år att jag måste vara försiktig och ta Lillemans styva nacke på allvar. "Han kommer att få fång" sa hovslagaren, men jag orkade inte riktigt börja behandla honom som en fånghäst redan innan han blev sjuk. Så här i efterhand förstår jag att det hade varit klokt, men jag vet ju inte säkert om det hade hjälpt. Det är egentligen inte förrän nu jag har förstått hur det hela hänger ihop.

Den styva nacken och fettansamlingar på vissa ställen utan att hästen nödvändigtvis är tjock skvallrar om att blodsockerkontrollen inte fungerar som den ska. Som jag förstår det kan man förenklat säga att kroppen lagrar in blodsockret som fettpucklar i stället för att använda det som energi. Något är jäkligt fel helt enkelt. Dålig reglering av blodsockret sliter hårt på blodkärlen och kroppen. Lilleman, och många med honom, har fått fång.

Du kan läsa mer om EMS här: Equine Metabolic Syndrome

Jag vet inte riktigt hur det kunde bli så här, men jag har en teori. Han har egentligen aldrig varit jättetjock, han har inte fått mycket kraftfoder, gått på något superbete, fått äpple, kraftigt hö eller något annat som skulle kunna ställa till det för honom. Jag har varit väldigt, väldigt noga med hans mat. Särskilt noga har jag varit med att ge honom de allra bästa mineralerna jag har kunnat hitta, varje dag.

Om man tänker tillbaka 20-25 år så var det inte så vanligt med fång, och ingen hade väl någonsin hört talas om en stor häst med fång. Jag jobbade som hästskötare på stuteri, på ridskola, i galoppstall och hos tävlingsryttare och har sett väldigt många häftiga foderbyten, tvära betessläpp och stora kraftfodergivor utan att någon av dessa hästar fått fång. Däremot så var man kanske inte lika hysterisk med att ge mineraler i tid och otid. Jag vet ju till exempel inte ens om Lilleman har brist på något.

Man önskar ju det allra bästa för sina djur och det här med att ge mineraler som tillskott har industrin lyckats sälja in väl. Utan att ifrågasätta spetsar man maten varje dag, trots att man inte har en aning om det behövs eller ej. Kanske behövs enskilda ämnen, kanske behövs det när de är dräktiga, gamla eller sjuka, men egentligen kan man ju inte veta om det föreligger någon brist utan att ta blodprov. För min egen del är jag försiktig med att ta kombinerade vitamin- och mineraltabletter. Överskott på något kan leda till brist på något annat. Vem vet vad mer det kan ställa till.

Så, vad gör man då när det redan är för sent så att säga? Det här året blev han öm i fötterna bara för att snön smälte bort, trots att det knappt fanns ett enda grässtrå kvar i hagen. Jag har bestämt mig för att försöka förbättra hans blodsockerkontroll genom att ge honom MSM.

En sådan här burk är beställd, så börjar vi där. Det finns fler ämnen som är starkt knutna till insulinproduktion och inlagringen av glukos i cellerna, men det är dumt att prova flera saker på en gång. Jo, en sak måste läggas till de dagliga sysslorna. Han måste motioneras! Det förbättrar också kroppens hantering av blodsocker. Bli inte förvånade om ni ser mig med ett litet russ i släptåg fortsättningsvis.

  • Comments(0)//funderingar.klevenstal.se/#post725

Så är det ju

Häst & hundPosted by Karin Klevenstål 23 Jan, 2013 21:40

Inte behöver man sitta på sin häst medan den krumbuktar runt i ett förutbestämt mönster, för att man ska få uppleva den verkliga välsignelsen i en god samvaro med den. Kanske är det snarare tvärtom.

  • Comments(0)//funderingar.klevenstal.se/#post721

Lägg allt annat till sidan

Häst & hundPosted by Karin Klevenstål 30 Aug, 2012 02:31

Se filmen!

Verklighetens hästviskare

(nu funkar länken också)

  • Comments(1)//funderingar.klevenstal.se/#post718

Välskötta klor i sikte

Häst & hundPosted by Karin Klevenstål 18 Oct, 2011 00:02

Klor, hovar, naglar - allt växer som ogräs här hemma. På den positiva sidan får man väl se det som ett bevis för att vi får i oss vad vi behöver. Om man ska vara negativ så ger vi allihop ett lätt ovårdat intryck.

Nu verkar det ändå som om jag har hittat en lösning på problemet med övervuxna klor. Ju längre de blir desto obehagligare blir det att klippa dem med en traditionell klotång. För att göra tröskeln lite lägre och främja mer frekvent klovård införskaffades denna makapär.

Det är en klotång som ska känna av pulpan och ge grönt ljus när det är OK att klippa. Nu är jag inte människa till att få den att fungera. Lamporna blinkar hejdlöst och jag vågar helt enkelt inte lita på dem. Besvikelsen var stor. Den var ju inte direkt billig heller. Men så fick jag syn på den här i ett reklamblad.

En kloslip från Clas Ohlson till det facila priset av 149 svenska kronor. Den har inte kommit till butiken i Kristianstad ännu, men det gick bra att beställa den på nätet. I kväll har jag provkört den på båda hundarna och jag kan meddela att den funkar utmärkt. (Åtminstone om man plockar av plasthatten.) De tyckte inte att det var obehagligt på något sätt. Det tyckte inte jag heller. Rekommenderas varmt!

  • Comments(1)//funderingar.klevenstal.se/#post689

Dessa djur ...

Häst & hundPosted by Karin Klevenstål 18 Jul, 2011 22:33

Lilla Gumman, vår gamla innekatt, är ju en korsning av bondkatt och ullig raskatt och har av denna anledning lidit av hårbollar i magen under en längre tid. Det liksom yr duntussar av henne, så det är inte så konstigt att hon blir igentäppt i hela systemet när hon tvättar sig.

Jag fick emellertid ett tips om att något som heter katt-malt kunde avhjälpa problemet. Vi lyckades hitta en tub i djuraffären och jag såg äntligen ett ljus i tunneln - nu skulle vi slippa det evinnerliga kräkandet och den hårda magen. Tricket med produkten är att den skulle vara "milt laxerande".

Pyttsan! Nu har den stackars gamla katten haft rallybajs hur länge som helst och det är inte alltid hon hinner till lådan. Om jag får välja tycker jag nog att det var bättre förut ...

Så vad gör jag nu? Tips, någon??

  • Comments(3)//funderingar.klevenstal.se/#post668

För helvete!

Häst & hundPosted by Karin Klevenstål 19 Jun, 2011 08:03

Jag blir så trött!!

När Nicke var sjuk efter fästingbett lyckades han sträcka vänster fram pga vinglig bakkärra. För ett par veckor sedan tog jag nya tag och for iväg till veterinären igen. Vi kollade att han inte hade några aktiva fästingsjukdomar, fyllde på den kemiska kastreringen för att hålla prostatan i schack och provade en 14-dagars kur Previcox för att få bukt med frambenet. Så här pigg blev han av det (filmat i går kväll).

Han har även utrustats med halsband mot fästingarna, men lyckas ändå dra på sig i genomsnitt en ny fästing per dag. Eftersom trädgården såg ut så här ...

... tänkte jag att det kanske kunde hjälpa, eller rättare sagt stjälpa fästingarnas framfart, om jag stävjade grönskan med röjsågen. Jomenvisst - efter morgonens utevistelse visade det sig att Nicke förmodligen trampat på något stickigt som jag kapat ner och sedan gnagt av sig halva trampdynan. På sitt friska framben.

I stället för att kunna njuta av en osedvanligt rörlig gammelgubbe ligger han nu med tratt. Det är ju alldeles överjävligt vad de kan hitta på, mina djur. Nästan så att man ger upp faktiskt.

  • Comments(0)//funderingar.klevenstal.se/#post661

Utomjording?

Häst & hundPosted by Karin Klevenstål 03 Jun, 2011 08:04

De är som hämtade ur en Alienfilm.

"En fästing kan överleva 11 år utan att äta."

Det går liksom inte att vinna. Frågan är om de kommer att ta över jorden till slut, de otäcka krypen.

Jag har tagit blodprov på Nicke igen och utrustat honom med fästinghalsband. För det första undrar jag varför de inte kan göra halsband som passar lite mer storvuxna hundar. För det andra ogillar jag tanken på att han förgiftas 24 h per dygn av det. Med tanke på att båda hundarna går i samma trädgård och att Betsy har haft typ två fästingar i år medan Nicke inte har haft färre än två per dag, undrar jag om det inte hade varit bättre att ta reda på exakt varför de är så vansinnigt förtjusta i Nicke. Någon forskare som läser bloggen och kan tänka sig att ta tag i saken?

Kristianstad/Åhus veterinärmottagning har lagt ut bra information på nätet. Särskilt spännande var det att läsa att vetenskapen nu har kommit fram till samma sak som jag gjorde för ett par år sedan. Hundar kan numera visst få ansiktsförlamning, något som förnekades när Nicke fick det.

"Borrelia är känd sedan 1975. Det är en bakterie och symptomen vid smitta kommer oftast plötsligt med framförallt feber som kommer och går. Vanligtvis har hunden smärta från en eller flera leder och ingen aptit. Andra mer sällsynta symptom kan vara neurologiska symptom som t.ex. ansiktsförlamning."

En annan sak som jag känner igen är det här.

"Anaplasma är en bakterie som infekterar de vita blodkropparna. Vid smitta med anaplasma är symptomen väldigt lika borrelia. Akuta problem som hög feber, trötthet, ont i leder samt ovilja att äta är vanligast. Även här förekommer en kronisk form som kan komma månader efter smitta och då med diffusa symptom som beteendeförändring, hälta, ökad blödningstendens mm. Ibland upplever våra djurägare att hunden har blivit gammal i förtid."

Särskilt det där sista. Varje dag blir jag förbannad över att vår ståtliga naturkraft till hund blev som en gammal gubbe redan halvvägs i livet, och förbannar mig själv för att jag inte reagerade med mer kraft direkt. Visst, vi var minst en gång hos i stort sett varje veterinär i Kristianstadsområdet, men jag känner ändå att jag skulle ha gjort mer. Läst på mer. Jag fattar inte vad jag sysslade med på den tiden det begav sig.

Ett tips - om ni börjar kalla er hund för gamle gubben redan i sexårsåldern, åk iväg genast och ta alla blodprov ni kan! Ta sedan till Google. Titta inte bara på sjukdomsbilden och behandlingarna för hund, utan även för människa. Det är inte särskilt länge sedan man inte trodde att hundar kunde få fästingburna sjukdomar alls.

  • Comments(1)//funderingar.klevenstal.se/#post655

Dagens tips

Häst & hundPosted by Karin Klevenstål 25 May, 2011 07:25

Vänninan Bella gjorde en intressant iaktagelse häromdagen; Våra tre rottweilers har inte haft ett endaste litet fuktexem sedan vi började steka deras scrambled eggs i kokosfett. De två gubbarna har annars lidit av denna åkomma sedan de var i ettårsåldern.

Vi har hållit det i schack med hjälp av Spot On (för att slippa ändlösa antibiotikakurer), men det är ju naturligtvis mycket trevligare att slippa sätta gift på dem var 6:e-7:e vecka större delen av året.

  • Comments(0)//funderingar.klevenstal.se/#post650

Nordfjordkampen 2011

Häst & hundPosted by Karin Klevenstål 11 May, 2011 12:26

Söndagen den 15 maj vid Gärds Ryttarförenings anläggning i N. Åsum kl 10.00

Mer info hittar du här

  • Comments(0)//funderingar.klevenstal.se/#post642

Veckans ridtips

Häst & hundPosted by Karin Klevenstål 16 Apr, 2011 18:47

bjuder Sara på. Bara för att man har hört något sedan man var liten betyder det inte att det är rätt. Jag ser fram emot att prova knepet på Tullan.

30 år senare

  • Comments(0)//funderingar.klevenstal.se/#post634

Rätt eller fel

Häst & hundPosted by Karin Klevenstål 06 Jan, 2011 09:41

Det ser ut som om bärplockning i Norrland kan komma att ställa till det för oss hästägare i Skåne.

"LRF vill begränsa allemansrätten för bland annat bärplockning, skidåkning och ridning."

Artikel i ATL

I detta sammanhang vet jag inte riktigt om jag ska tycka att det är olyckligt eller att det är tur att det finns människor som lägger sin fritid på att kämpa för vår rätt att rida ut.

Ystad-Österlenregionens Ridledsförening

Ridleder i Skåne

Allemansrätten är kanske snart ett minne blott. För några veckor sedan blev jag t.ex. ombedd av en granne att inte promenera med hundarna runt åkrarna här i Tasseboda. Jägarna som arrenderar jakten (grannar de med) ville inte betala arrendet om vi skrämmer bort deras vilt.

Om det inte vore för att jag blir upprörd och ledsen in i själen när de skjuter ihjäl våra vilda djur här i Tasseboda så hade jag funnit detta skrattretande. En eller möjligen två promenader i veckan blir det, eftersom vi inte är hemma när det är ljust. Man kunde ju dessutom konstatera när snön hade legat ett tag att det inte längre är så mycket bevänt med de vilda djuren här i Tasseboda. Åkrarna gnistrade vita ... och helt tomma på spår, så när som på en flitig hare eller två, när vi senast promenerade längs hela Tassebodavägen. Men, jag respekterar och tycker om markägaren och kommer därför att foga mig i hans önskemål.

Jägarna beskriver förresten ovanstående alldeles utmärkt själva. Den här texten hittade jag via en annons på Blocket.

"Vi på PS Jaktguiden har jaktmarker spridda över hela södra Sverige. Markerna vi har tagit över har tyvärr och allt som oftast varit helt sönderskjutna och utjagade då många markägare i brist på kunskap har upplåtit jaktmarkerna till högstbjudande jaktlag och oftast på ett års kontrakt! Summa summarum har blivit att jägarna (eller låt oss kalla dom för skyttarna för att inte svärta ner jägarkåren) som då har betalt hutlöst per hektar har velat ha valuta för sina pengar och således beskjutit allt vilt som har gått över deras markgräns och detta är något som vi på PS Jaktguiden anser vara helt förkastligt!"

Företaget klappar sig själv på axeln eftersom de har låtit jakten vila i hela ett år (!) och under den tiden fodrat in de djur som finns kvar på sina marker. Ja ja ...

  • Comments(1)//funderingar.klevenstal.se/#post591
Next »