Funderingar

Funderingar

Gräskunskap

Häst & hundPosted by Karin Klevenstål 26 Mar, 2013 05:02

Det där med att ifrågasätta ... ständigt lika aktuellt! Med anledning av att våra snälla grannar har harvat upp en fullständigt omöjlig hage åt oss (var full med björnbär och annat jävlamög) blev jag tvungen att börja fundera över vad vi egentligen skulle så in den med. Om jag ska vara helt ärlig trodde jag inte att vi skulle ha någon som helst nytta av den biten mer - jag menar, hur skulle vi kunna återskapa den gamla fina vallen vi har i resten av våra hagar? I min värld var nämligen ny vall livsfarlig för Lilleman och de orörda hagarna det allra bästa.

Hur tänkte jag där? Inte alls förmodligen. Jag förlitade mig på vad någon sagt till mig, utan att ifrågasätta. I min jakt på sockerfattiga grässorter ramlade jag över den här texten och då ställdes allting på huvudet.

En försommarbild av Lilleman avslöjar vad han står och knaprar i sig. Mestadels maskrosor och annat ogräs. Med tanke på hur vanligt det är med fång och fångrelaterade sjukdomar är det förvånansvärt svårt att hitta information om näringsinnehåll i olika växter, gräsfröblandningar som passar fånghästar och annan information som jag behöver just nu. På en sida om överlevnad i naturen hittade jag dock information som hjälpte mig att förstå varför hagarna ser ut som om de hade angripits av vildsvin.

"Maskrosen har en fingertjock rot som är mycket rik på kolhydrater, 23% av färskvikten. Den är faktiskt en av de absolut kolhydratrikaste växterna i våra nordliga trakter. Bortsett från att maskrosen är lätt att hitta och en växt de flesta känner igen, har roten också den starka fördelen att ha ungefär samma näringsvärde hela året. Du behöver äta ca 20-30 maskros-rötter för att täcka minsta dagsbehovet av kolhydrater."

Detta kan kanske också förklara varför han har haft sådana problem under våren så fort det töat det minsta lilla. Jag surfade in på SLU och hittade en grupp agronomer och veterinärer som föreläser om fång och metabolt syndrom hos hästar. En agronom (samverkanslektor för hästfrågor) gick att maila till via hennes privata hemsida och hon svarade genast på mina frågor om grässorter med lågt innehåll av lättlösliga kolhydrater. Hon rekommenderade timotej, ängssvingel, rödsvingel och ängsgröe. På Skånefrös hemsida står det dock att timotej kan ha högt energiinnehåll, men inte exakt hur. Det räckte i alla fall för att jag skulle bli tveksam. Har mailat Skånefrö och frågat dem.

För övrigt skriver Ishestnews om ett föredrag som en av SLUs veterinärer hållit där. Där får man en mängd tips om sockerkontroll:

* Många ger fjolårshö för att få ner sockerhalten. Det är helt meningslöst, det sker ingen som helst förändring i sockerhalten.

* Däremot är sänks sockerhalten 54 procent i hösilage med ca 60 procent torrsubstans och hela 75 procent i ensilage med 40 procent torrsubstans.

* Om man istället väljer att blötlägga torrt hö försvinner 9-54 procent efter 16 timmars blötläggning och med 40-44 procent efter 12 timmar.

En av deras elever skriver däremot så här i sitt examensarbete:

* Lagringstiden hade ingen effekt på WSC-innehållet i ensilage och hösilage, medan hö lagrat i 6 månader hade lägre sockerinnehåll än efter 3 månaders lagring.

* Hö och ensilage hade det lägsta innehållet av WSC (efter 3 månaders lagring), jämfört med hösilage som innehöll högst WSC-halt.

* Blötläggning hade ingen effekt på WSC-halten i hö, men gav störst reduktion av WSC-innehållet i ensilage efter 24 timmars blötläggning.

Nu vet ju inte jag om denna elev fick underkänt eller ej, men man kan nog undersöka de här påståendena lite mer. Jag vet faktiskt inte vem av dem som bara hittar på ...

  • Comments(0)//funderingar.klevenstal.se/#post730